Idag svettades jag en kvart i dagistamburen för att få hem min yngre dotter. Eller snarare få på henne ytterkläderna för att kunna ta oss hemåt i kylan. Efter att ha bett snällt, erbjudit hjälp, försökt kompromissa, påmint om hur hon frös igår, tjatat, mutat och hotat drog jag till sist desperatkortet: "Tomtarna tittar! Nu måste de berätta för Julgubben att det inte kan bli några julklappar åt Iris i år".
"De finns inga tåntaj!" fräste hon.
Det kortet var noll värt. You win. Nu ska vi hem. Du får frysa. Julklappar får du ändå, med eller utan kläder.
Hon frös på hemvägen. I morgon kommer hon att göra samma misstag omigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar