Swinghell

Fjällskidarklubben bjöd på gratiskväll i Swinghill. Trevligt, tänkte vi. Nu passar vi på. Vi hade kommit så långt som till att packa bilen när vi märkte att bakluckan inte vill stängas. Snabb kalkyl. Vi tar lilla bilen.  Bara jag och tre barn åker. I bilen börjar jag ångra mig. Tänker positivt. Kanske klarar Filip knappliften utan problem. Kanske har Elin under sommarhalvåret mirakulöst blivit duktigare än hon var i fjol och klarar sig mest själv. Kanske överraskar Iris som aldrig stått på skidor förr. Visst klarar jag mig med tre i backen.

Väl framme. Efter att ha svettats i skiduthyrningen är vi klara för backen. Det visar sig vara en ganska hujsig backe. Vi blir visade till barnbacken som Filip och Elin åker i ett par gånger medan jag försöker guida Iris. Sen meddelar Filip att den här backen är helt för lätt. De ska absolut prova stora backen. Gör en snabb kalkyl igen. Om Filip och Elin klarar sig ner kan jag komma efter med Iris. Problemet blir kanske liften upp men det löser sig. Hinner ångra mig men då har redan Filip och Elin satt fart. Elin faller efter 20 meter och behöver hjälp. Plogar ner med Iris hängande mellan mina ben och lyckas hjälpa Elin på med skidan hon tappat. Hon far iväg igen och jag ser henne falla ett stycke ner. Samtidigt kommer Filip med ena skidan i handen för han har fallit och får inte på den. Hjälper honom medan Iris fortfarande står mellan mina ben och stöder sig mot mina stavar. I nästa etapp tappar Elin kontrollen och åker störtlopp tills hon kastar sig omkull. Filip kör med samma taktik och fler skidor strittar. Väl nere vid dem ser jag äntligen liften långt där nere. Tittar uppåt i backen och gör åter en snabb kalkyl. Vi har åkt 2/3 av backen. Vi kommer aldrig att ta oss upp med liften. Vi tar av skidorna och börjar gå uppåt. Filip traskar tappert, Elin skriker ut sin ilska över backen. Iris drar jag efter mig med staven som lift varvat med att jag bär henne med skidorna på. Gå skulle hon aldrig. Sen piper hon. "Jag måste kissa". Så klart. Sen kissar hon. Sen gråter hon för att hon är våt och äcklig och jag fortsätter mitt arbete med att ta upp ungar och min egen slalomutrustning upp för halva Swinghill. Släpper några svordomar. "Mamma varför skrattar du?" undrar Filip. Jag kan inte låta bli att skratta åt den något komiska men samtidigt inte alls roliga situationen vi hamnat i. Ett par felkalkyler och man hittar sig gående upp för en backe det är tänkt att åka utför.

Det hela var ett misstag. Nu vet vi hur vi ska och inte ska göra i framtiden. Skidskolan nästa. Jag sätter mig på after ski under tiden.

Av olika anledningar tog jag inte en enda
bild idag. Bjuder i stället på en bild från
en mer lyckad upplevelse i fjol.