Fyra år

Idag har vi firat Iris från morgon till kväll. Det kan man bra göra när någon i huset fyller fyra år. När man är fyra kan man väldigt mycket. Iris har lärt sig cykla, hon kan rita figurer som ser ut som människor, hon kan säga R, hon känner igen många bokstäver och kan skriva sitt namn. Hon vågar kommunicera på de några ord finska hon snappat upp och marscherar målmedvetet in hos granntanten, sätter upp foten på badrumspallen och säger "nagellacki". Då får hon så klart nagellack på tårna. När musiken börjar spela börjar hon röra sig i takt med den och när hon dansar är hon i sitt rätta element. Hon älskar allt som glittrar och har med prinsessor eller enhörningar att göra. Likväl leker hon gärna med bilar om det råkar finnas sådana. 

Målmedveten är hon. Eller envis. Hon sätter sig på tvären flera gånger om dagen men lika snabbt som vredesutbrottet brutit ut går det över igen. Hon tycker om att skoja och hon har en livlig fantasi. Hon kan återge berättelser och händelser förbluffande bra och hon har antagligen mer koll på saker än vi kan förstå.  Att vår före detta minsting redan är så här stor är svårt att förstå. Det är kanske inte lätt att vara ganska stor  men ändå betraktas som en av de yngre i familjen. Med henne är det alltid lätt att vara på tumanhand och sådana stunder borde vi försöka erbjuda ännu mer. 

Också hon är sin alldeles egen. Hon med de stora ögonen och långa ögonfransarna. Hon som får blodet att koka och hjärtat att smälta om vartannat. Henne älskar jag oavsett.