Det började oskyldigt med barnsånger på YouTube. Han visade intresse för Hjulen på bussen och det tog inte länge förrän han lärde sig vad en pekskärm är. Nu surfar han mellan sina favoritvideon tills han tappar bort sig och ser på helt vrickade pedagogiska filmer för barn.
Det är inte så många minuter per gång men under dagens lopp blir det vissa dagar allt för mycket skärmtid. Jag som påpekar detta för mina klienters föräldrar får se mig själv i spegeln och konstatera att det inte är så lätt att vara sträng. iPaden är väldigt behändig i många situationer.
Att laga mat med en klängig unge kring benen är krångligt, rentav farligt. Då erbjuder jag enkelt honom en chans att se på några videon medan jag får ordning på middagen. Eller när jag har en tight tidtabell och försöker avsluta städningen med en som rider på dammsugaren och mest av allt är i vägen. Då erbjuds Hjulen på bussen som alternativ medan jag ännu dammsuger det sista rummet. Behändigt, alltför behändigt.
Jag vet att det finns svårare fall än vi. Att det finns de vars barn har en iPad som barnvakt. Vi är inte där ännu. Men jag vet att jag måste passa mig noga för att inte hamna där. Många saker på YouTube är helt vettiga, som barnsånger och barnprogram som Filip förstår sig på, men när han ett tu tre sitter och tittar på Spiderman som kör bil till psykedelisk barnmusik måste jag reagera.
Hatten av för dem som har noll minuter skärmtid för sina småbarn. Jag är en måttligt bra mamma i det här avseendet.
När vi inte tittar på bussfilmer övar vi oss på att vara modell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar